Tack för att du vill ställa upp i intervju, kul! Vi är så nyfikna på dig!
– Du har en gedigen tävlingsmeritlista, berätta gärna för dom som inte vet vem du är.
Hej och kul att jag fick vara med här 🙂 Jag är en f.d. slalomåkare från Dalarna som gjorde illa knät och fick hitta en annan sport och det blev cykling. Det var något jag började med på äldre dagar (som 28-åring). Jag började som landavägscyklist med ett SM-guld i linje (2009) som bästa merit.
Det var kämpigt att vara ny och samtidigt ”gammal” på landsväg eftersom man där behöver ett lag för större tävlingar. Jag jobbade hela tiden i uppförsbacke vilket gjorde att jag slutade tävla. Att inte vara tävlingscyklist höll inte länge för jag testade några långlopp i mountainbike 2012 och blev fast direkt 🙂
Där fick jag köra EM och VM trots min ålder och jag kunde satsa som jag ville på ett helt annat sätt. Det blev 10 år som långloppscyklist och på meritlistan hann jag med 8 SM guld, 5 vinster i Cykelvasan, 1 silver och 1 brons på EM och 2 st 7e platser på VM och vinsten i Cape Epic som jag själv rankar högst på listan. 2022 blev min sista säsong och jag stortrivs nu med livet som ”cykelpensionär”.
– Inga dåliga lopp du har gjort! Hur har du kunnat motivera dig till detta?
Motivation tycker jag är ett spännande ämne. Jag har alltid tyckt att det var så otroligt kul att cykla! Jag kände det direkt när jag började cykla. När jag hörde folk säga att alla träningspass inte är kul så förstod jag inte vad de menade, jag tyckte varenda pass var skoj, annars skulle jag inte hålla på. När någon frågade hur länge jag skulle hålla på (eftersom jag var rätt gammal) så sa jag alltid snabbt och bestämt -tills det inte är kul längre. Så min motivation var att jag tyckte det var kul! Sedan är det klart att jag hade tävlingar jag gärna ville vinna men det var inte motivationen.
Jag fick uppleva motsatsen också. Jag kan säga exakt när jag började känna att det inte var kul längre, och precis samtidigt försvann motivationen att träna och även om jag ville vinna tävlingar (vilket skulle kunna vara en motivation) så gjorde jag inte det för jag tyckte inte innerst inne att det var kul längre. Jag tror att det här gäller allt man gör, tycker man att det är kul så blir man motiverad. Motivation och glädje hör liksom ihop.
– Du har vunnit cykelvasan fem gånger, vad är hemligheten?
Cykelvasan har alltid varit en väldigt speciell tävling för mig! Medialt så är det Sveriges största cykeltävling vilket gör den viktig för sponsorer, och eftersom jag kommer från Dalarna så har jag vuxit upp med att Vasaloppet är stort och loppet känns nästan lite som hemmaplan.
Jag var alltid otroligt noggrann i min förberedelse inför tävlingar, stora som små, jag åkte ofta och körde igenom banan innan loppen och även om jag körde Cykelvasan 10 gånger och det troligtvis är den lättaste långloppsbanan och kanske inget att ”köra igenom”, så ville jag mentalt färska upp minnet. Jag hade också tur som har föräldrar som ställde upp och skjutsade till starten och hämtade vid målgången när jag skulle göra mina genomkörare och en sambo som cyklade med mig.
Målrakan stod jag också länge och tittade på och planerade så att det satt där när vi kom till spurten. Jag hade en bra spurt som jag litade på och det var en stor fördel i en tävling som Cykelvasan. Jag taggade alltid till lite extra för den här tävlingen och det hjälpte också att min tränare (och mentala tränare) bor i Mora och hon stod alltid strax innan upploppet och hennes rop fick mig att tagga till extra sista biten. Hon har stor del i mina framgångar och speciellt Cykelvasa-vinster!
– Hur har du lyckats att kombinera privatliv med karriär?
Det har gått bra och jag har nog mer sett cyklingen som min hobby än en karriär och den har varit mitt privatliv, om ni förstår hur jag menar. Man lever sin idrott när man gör det på den nivån och det har jag trivts med! Jag har aldrig ”försakat” något för cyklingen, utan cykla var vad jag mest av allt ville göra.
Träffade min sambo Craig på en cykeltävling i Sydafrika 2010 och efter det hade jag sällskap på alla träningspass och han följde med mig på alla tävlingar runtom i världen och hjälpte mig med langning och cykelservice, och så är han dessutom massör till yrket.
Sedan har jag väldigt idrottsintresserade föräldrar som också alltid ställt upp på min cykling och varit med på väldigt många tävlingar i Sverige och utomlands! Så visst har jag varit bortskämd med bra stöd från familjen.
– Nu driver du RightForBike och arrangerar en resa till Sydafrika, berätta mer!
Vi startade Right for Bike 2016 av en slump och helt utan plan! Och det är jag otroligt glad och tacksam för idag! Det började med att min dåvarande produktsponsor Squirt cycling products undrade om vi inte ville börja distribuera deras produkter i Norden då de sökte någon där och vi tackade ja till det.
Sedan har vi utökat med fler och fler produkter och temat är Sydafrika och kvalitet. Under 18 år bosatte jag mig i Sydafrika under den svenska vintern för att få bra träning, så jag har mycket kontakter där och det produceras väldigt mycket bra cykelprodukter!
När jag slutade att tävla så var jag väldigt glad att jag hade företaget och visste vad jag skulle göra efter att cyklingen var prio-1, och samtidigt ger det mig möjligheten att stanna inom cykelbranschen.
Cykelresorna till Sydafrika är ett samarbete med ett reseföretag i Stellenbosch i Sydafrika som heter South Sky. Sydafrika är stället där de flesta av världens bästa MTB cyklister lägger sin vinterträning då MTB cyklingen är så bra där att det inte går att beskriva med ord. Jag har ofta fått frågan om jag inte ska anordna resor dit. Jag kan cykelområdena bättre där än jag gör i Falun så nu när jag har tid så vill jag erbjuda svenskar att få se och uppleva den här fantastiska cyklingen!
Det finns platser kvar på resan i Mars så är det någon som är sugen så är det bara att höra av er!
– Cape Epic, vad är det bästa med tävlingen och vad är det sämsta?
Cape Epic (världens största MTB etapptävling och benämns ”mountainbikens Tour de France”) är också en otroligt speciell tävling för mig (precis som Cykelvasan).
När den första upplagan hölls så var jag där och jobbade som volontär, det är enda gången i mitt liv som jag har betalat pengar för att arbeta, det var 2004 och jag kände direkt att jag skulle vilja köra loppet.
En LVG karriär kom emellan så det tog ända till 2017 innan jag lyckades vinna tävlingen! Det här var varje år årets största mål för mig! Jag förberedde mig in i minsta detalj för den här tävlingen.
Bäst och sämst är svårt att säga, det finns många bra och mindre bra saker, men om jag ska säga något så är det bästa att det är sån otroligt häftig upplevelse, det är så stort! Det flyger helikoptrar som filmar och det är så mycket folk och uppståndelse runt tävlingen, inget som går att jämföra med någon tävling i Sverige. Sedan är känslan när man går i mål efter 8 dagar en otroligt härlig känsla av att man lyckades med något.
Det sämsta är att det är ganska dyrt och otillgängligt för någon i Sverige. Sedan är det en så stor risk eftersom det lätt kan vara över efter så lång förberedelse! Allt ska stämma, kroppen ska hålla i 8 dagar, cykeln ska hålla i 8 dagar, man ska undvika magsjukan som ofta går och så ska man komma överrens med sin partner i 8 dagar under press 😉
Foto: Ulf Palm/ Kod 71515
