Helena Enqvist är en äventyrssjäl av rang – en sådan som tänker “hur svårt kan det vara?” och bara kör. Hon bor i Östersund, håller cykelkurser, kör Zwift-race och drömmer om roadtrips, hopp i Åre och långa dagar på stigen. Superkul att vi fick intervjua dig!

Berätta lite om dig själv, vem är Helena Enqvist? 

Jag har alldeles precis fyllt 46 år och bor i Östersund i Jämtland med en fot i fjällen runt Storhogna. Jag bor tillsammans med min sambo Hasse sedan snart 16 år, som jag förövrigt träffade på Vättenrundan! Har en dotter som fyller 26 det här året. Hon har mer eller mindre växt upp i en tränande familj och delar det intresset.

Jag har tränat i hela mitt vuxna liv. Från slalom, till gymmet och sedan till cykling som jag fastnat för och nu är en del av mitt liv. Jag har testat mycket i cykelväg och kört långloppscupen dä jag var D30 dam med ett gäng pallplatser och har även ett SM-guld i D30 i XCE och ett SM-silver i XCO. Efter det fastnade jag för Enduro och downhill och där klappar nog mitt hjärta allra mest. Jag älskar utmaningar och äventyr och tvekar sällan att hoppa på saker.

Som att åka ett 20 mil långt skidlopp eller 30 mil mtb i norska fjällen. Är numer också en riktigt Zwiftnörd som streamar mina lopp, hänger på discord och kör race. På tal om längdskidåkning är det något jag verkligen gillar och det som jag helt av allt gör på vintern. Jag håller kurser och clinics i cykling på sidan om mitt jobb sommartid. Något som jag verkligen gillar!

Hur kom det sig att du började cykla? Vi kunde läsa på din hemsida att allt startade med Vättenrundan 2007

Jag gillar utmaningar, är lite för impulsstyrd och tänker i bland, på både gott och ont att hur svårt ska det vara?!

Jag har alltid fascinerats av de som hållit på konditionsidrott och tänkt att det måste vara häftigt att orka så mycket. När jag ramlade över Vätternrundans hemsida 2007 frågade jag min dåvarande sambo om det inte skulle vara kul att köra runt den där sjön. Jag hade ingen cykel, inte cykeltränat eller visste hur långt 30 mil faktiskt är.

Sagt och gjort. Jag började gå på spinning, köpte cykel och satte i gång att cykelträna utomhus så fort snön smält bort i april samma år som Vättenrrundan skulle gå. Jag tänkte att jag kunde sälja cykeln efter Vättern. Det var nog tur att jag var lite naiv och inte förstod hur jobbigt det skulle vara och bra att jag är envis och inte gav upp. Men någonstans runt Vättern förstod jag att jag hamnat rätt och sålde aldrig cykeln. Det blev fyra vättenrundor till!

Du har tillsammans med Elna Dahlstrand en Cykelpodd – berätta lite om den, är den nerlagd eller pausad? Hur kom det sig att ni startade en podd tillsammans?

Det stämmer! Den är för tillfället pausad på grund av livet och att vi båda har haft fullt upp. Jag och Elna har följt varandra genom våra bloggar i många år och träffas på tävlingar. Vi delar samma intresse och har mycket kunskap om det vi gör. 2017 föreslog jag att vi skulle starta podd tillsammans. Tanken hade funnits hos mig ett tag och Elna var den jag ville göra det med. Då fanns det inte så många cykelpoddar och framförallt inte så många tjejer som poddade. Vi var väl en handfull.

Det dröjde till januari 2018 innan vi släppte det första avsnittet och allt eftersom vi blev varma i kläderna växte podden och blev väldligt uppskattad. VI riktade in oss främst kring stigcyklingen och har ett fint arkiv av bra avsnitt som än i dag är väl värda att lyssna på! Jag hoppas att vi väcker lite liv i Cykelpodd med Elna och Helena! Länk till podden.

Vad är dina tips till någon som är sugen på att börja stigcykla?

Först och främst krångla inte till det! man behöver inte ha den värsta utrustningen utan huvudsaken att man kommer ut! En cykel med framdämpning räcker långt. Hitta enkla stigar till att börja med och allt eftersom man blir trygg och van höjer man svårigheten.

Hitta gärna en klubb eller något communty som stigcyklar och häng med ut. I de allra flesta fallen är stigcyklister en snällt släkte och cyklar inte i från någon. Med andra hittar du nya ställen att cykla med och får vänner på köpet!

Gå på kurs! Det är inte dumt om man är nybörjare. Man får med sig värdefulla verktyg som gör cyklingen lite roligare och tryggare.

Glöm inte fika! Jag är fikanörd och kaffe följer ofta med i ryggsäcken. Fikapausen är helig och med kaffetermos blir upplevelsen av att få vara ute i skogen ännu lite bättre! Vi håller helt med dig!

Den absoluta bästa MTB turen, vart går den enl dig Helena och varför?

Oj! Det är en svår fråga. Det finns så mycket fint att cykla i vårt land.

Jag har en favorit i vårt grannland, det är Skåkåsfjället i Röros. Man får så mycket i en enda tur. Vitmossiga stigar i Mölmannsdalen, fjällskog och sedan kallfjäll med vidunderlig utsikt! Många höjdmeter men relativt lättcyklat och passar både för den som är ny på fjällcykling och den som är van. Det var många år sedan jag cyklade den sist och ser framemot att göra ett besök till sommaren.

En sista fråga till dig, vad har du för mål eller utmaningar för 2026? Tävlingar eller resor osv.

Jag har sagt i flera år att jag ska köra flera endurotävlingar men det kommer alltid något emellan, som skador precis innan loppen. Så i år säger jag inget om det utan blir det av så blir det! I stället vill jag utvecklas mer vad gäller teknik på cykeln och bli lite snabbare och tuffare utför. Köra Åres Wingman och ta varje hopp!

Jag och min sambo planerar en roadtrip med husbil i Norge i sommar. En kombinerad foto- och cykelresa. Jag har Hafjells bikepark som ett mål, likaså Oppdals makalöst fina stigcykling. Sen skulle det vara väldigt häftigt att cykla från fjord upp på fjäll och fota de vyerna! Vi håller med om att Oppdal har magiska stigar, vi var där för några år sedan – länk.

Du hittar Helenas blogg här och Instagram

Vill du läsa fler intervjuer? Här kan ni läsa alla våra intervjuer.