Månadens intervju med Marie Rydne – Cyklisten som snabbt tog steget från motionär till elit och idag är ett välkänt namn inom både gravel och ultracykling. Hur går man från att börja cykla vid 38 års ålder till att vinna internationella gravel-lopp och cykla genom hela Sverige på rekordtid? Marie blivit en stor inspirationskälla inom svensk cykelsport. I intervjun berättar hon om drivkraften bakom de extrema utmaningarna, hur hon tränar över 800 timmar om året och varför det mentala spelet är minst lika viktigt som den fysiska styrkan.
Skryt lite om dig själv, vem är Marie?
Jag började cykla sent i livet, vid 38 års ålder. Sedan dess har det dock blivit många mil och tramptag på vägarna. Jag har vunnit några landsvägs SM medaljer i lagtempo (2 brons, 1 silver).
På senare år har jag kört mycket Gravel och vunnit ett par internationella lopp i min AgeGroup, som The Traka 360 och The Rift. Har också medaljplaceringar i min AgeGroup på UCI loppen Castellon Gravel Race och Blaavand Gravel. Förutom detta har jag cyklat genom hela Sverige, 206 mil, som snabbaste dam på 99 timmar (inklusive vilotid).
Du gick från motion till elit relativt snabbt, hur bar du dig åt?
Jag hade tur och blev peppad av cykelcommunityn i Göteborg och kom med i ett damlag, så jag fick snabbt lära mig att tävla. Det var väldigt kul att få den möjligheten och det snabbade på min utveckling i en rask takt.
Vad driver dig till dom extrema loppen du kört?
Mest att utmana mig själv och testa hur jag fungerar när det är som allra jävligast. Det är inte bara det fysiska utan lika mycket det psykiska och mentala som har betydelse i ultralopp. Det är väldigt spännande att alltid lära något nytt om sig själv och att tvingas vara helt i nuet för att klara den sortens utmaning och påfrestning som det innebär att köra dygnet runt med minimal sömn. Det är också både läskigt och spännande att behöva lösa problem som kan tyckas omöjliga, men allteftersom börjar du lita på att du kan lösa dem vilket ger en tillfredsställelse både där och då men också efteråt.
Vad är den största utmaningen för dig under ett lopp och vilket lopp är ditt bästa minne?
Det beror på om det är ett snabbt race eller ett ultralopp, de har olika sorters utmaningar. När jag kör fort är det nog att jag är en ganska stor cyklist så när det är väldigt kuperat får jag det tufft mot lättare cyklister. Det får jag försöka ta igen utför och på platten men det kan lätt bli mycket slitgöra.
I ultralopp är det alltid en kamp att cykla i mörker eftersom man blir rätt sömnig så då får jag ta till invanda knep för att genomlida de mörka timmarna. Mitt bästa minne är när jag hade cyklat genom Sverige på 99 timmar och förstod att jag inte behövde sätta mig på cykeln direkt igen när jag hade klivit av den i Smygehuk. Det var riktigt skönt!
Hur tränar du för att klara av detta och hur många timmar i veckan lägger du på träning?
Jag cyklar året runt, både ute och inne. I olika miljöer, farter och på olika cyklar, både landsväg och Gravel. Det blir många mil på ett år – tror jag landade på dryga 2000 förra året. Antalet timmar är så många som det går att planera in med jobb. Förra året blev det dryga 850 timmar vilket är ett veckosnitt på ca 16. Det blir inte så mycket TV-tittande i mitt liv!
Hur ser cykel året 2026 ut?
Jag kör landsväg under våren, HalvVättern och Vättern. Sen blir det Gravel med en rad tävlingar. Dels SweCup och SM men också UCI lopp i Lettland, Litauen, Halmstad och sedan EM i Belgien i slutet av augusti. Jag får tyvärr stå över VM trots att jag kvalat in för det men då det går i Australien det blir för tidskrävande att genomföra. Under hösten blir det nog något spännande Gravel äventyr men det är inte helt klart än så det får jag dela med mig av när det närmar sig.
Här hittar ni Maries instagram @cycling_mary
0 kommentarer