I månadens intervju tänkte vi lyfta en av de eldsjälar som gör föreningslivet möjligt för många. Ett härligt engagemang som är så viktigt att uppmuntra och lyftas. Vi behöver fler eldsjälar därute i landet till våra cykelklubbar!
– Berätta gärna lite om dig själv och ditt engagemang i Team Albert MTB och Albertinorna.
Katarina Karlsson heter jag och i år fyllde jag 50. Jag började cykla MTB 2012 och det var min man Mats som drog med mig ut i skogen. Då hade han cyklat ett år ungefär. Jag har alltid gillat att vara ute i skogen och vandra, (gammal scout i ungdomen) men min man vill ha lite mer fart och då blev det att vi cyklade tillsammans i skogen. Han har kört mc och enduro så han var tekniskt duktig från början. Jag fastnade direkt och har utvecklat min teknik och kondition under åren. Min man har varit min träningspartner hela tiden och vi har tränat mycket teknik tillsammans.
– Hur kommer det sig att du startade Albertinorna? Hur många medlemmar har ni som är tjejer och hur många brukar ni vara som cyklar ihop?
Jag är också en inbiten föreningsmänniska och under många år ledare för barn- och ungdomsgrupper inom Friluftsfrämjandets naturskolor. Som ledare där kan man åka till Idre fjäll på äventyrsveckor både sommar och vinter. Efter några sommarveckor där på MTB ville min son börja träna MTB i en förening. Och därefter blev både min man och jag ledare inom klubben och vår son började träna och så småningom tävla i XCO.
Vi har en dotter med som är några år äldre, hon ville aldrig följa med på cykel i sina tidiga tonår, men plötsligt en dag när jag frågade om hon ville följa med på en tur så sade hon Ja! Sedan dess har vi varit en cyklande familj som hängt på XCO-tävlingar runt om i landet och åkt på MTB-semestrar i Sverige och Danmark flera år i rad.
Att det sedan blev Team Albert MTB klubb och Albertinorna handlar om att min man och jag kom i kontakt med en markägare här hemma i Billesholm. En markägare som brinner för cykling och med ett flera hektar stort dagbrott som behövde tas om hand.
Sagt och gjort började vi bygga en MTB-bana på marken och insåg snart att vi behövde en klubb som kunde samla cyklister från bygden.
När jag började cykla så var jag ganska ensam, på äventyrsveckorna i Idre var jag med några tjejgrupper. Den cykelklubb jag började i när min son var liten hade inte så många tjejer. Men som den föreningsmänniska jag är så försökte jag tillsammans med en annan tjej i klubben att få de medföljande mammorna att hänga med oss och träna. Vi körde mycket teknikövningar och åkte på några tjejlopp i Danmark.
Jag har varit på några MTB-läger för tjejer och tyckt att det varit fasligt roligt så varför inte göra det hemmavid tänkte jag. Sagt och gjort så arrangerade jag ett tjejläger våren 2020 (precis när pandemin startade) och efter det så körde jag igång Albertinaträningen. Det var lätt att locka till sig deltagare för det fanns inget annat liknande i vår del av Skåne. Till min hjälp har jag haft fantastiska ledare i form av två elitcyklister med måååånga års erfarenhet. Det är Carina Börjesson och Linda Jansson. Min dotter Tilde Karlsson har också varit ledare i Albertinagruppen.
Under de två första åren hade vi mellan 10-20 deltagare varje torsdag. Fokus har alltid varit på teknikträning och att våga och utmana sig själv. Träningen har också alltid varit i nivågrupper. Träningen har legat både på vår MTB-bana i Schakt Albert men också på andra banor runt omkring i Skåne. Vi har varit iväg på många tävlingar i Danmark, både rena tjejtävlingar men också lite större motionslopp och 12-timmarstävlingar. Senare år har vi även varit på tävlingar i Sverige.
Namnet Albertinorna kom eftersom klubben heter Albert och området som banan ligger i heter Schakt Albert så då kom Albertina ganska naturligt.
– Vad är den största utmaningen i er cykelklubb?
Den största utmaningen nu är att hålla kvar de tjejer som varit med sedan starten, många tycker att nu har jag lärt mig allt tekniskt så nu behöver jag inte den träningen längre. Efter pandemin var det ett stort tapp av cyklister och många fick ont om tid att hinna med träningen. Vi vet fortfarande inte riktigt hur vi ska locka tillbaka tjejerna, och hur vi ska hitta nybörjarna. Det kanske är så att man ska ha mtb-läger för att kunna locka cyklister till träningen.
– Vad motiverar dig att engagera dig ideellt?
Vi ledare vill försöka förmedla att tävlandet är roligt och trevligt. Vi vill förmedla att det finns klasser för alla, man måste inte vara elit. Att åka på tävlingar skapar en viss gemenskap och man lär känna människor från andra delar av Sverige och Danmark. Min drivkraft är gemenskapen och att se hur Albertinorna utvecklas. Att sprida cykelglädje och visa att även tjejer kan tävla utan att behöva vara elitcyklister.
– Har du något bra tips till andra som vill starta tjejcykling?
Om man vill starta en tjejgrupp så är det lätt att försöka engagera de mammor som följer med sina barn till cykelträningen. Att anordna tjejläger eller tjejdagar för att sedan locka deltagarna till träningen.
– Har Albertinorna något roligt mål inför 2025?
Tre år i rad har vi varit över i Danmark och deltagit i Scott H12 och alla år har vi stått på prispallen. Tyvärr är tävlingen inställd 2025 så vi får leta efter något nytt mål.
