På lördag den 10 augusti stod jag där pirrig och nervös av förväntan vid Vasaloppsstarten i Sälen. Redo för att cykla 96 km på skogsvägar, uppbyggda trallar över myrar, genom skog, förbi fäbodstugor och ängsmark ner mot den välkända målportalen i Mora. Att få uppleva detta var något helt magiskt, att passera de klassiska Vasaloppskontrollerna, check på det! Jag hade ju kört ett seedningslopp tidigare på sommaren som ni kan läsa om HÄR. Tack vare resultatet på det loppet så placerade jag mig i startled 16 på Cykelvasan.
Premiär för i år var Vasaloppet Bike Week, ett fullspäckat schema hela veckan. Vi spanade in området och shoppade lite. Vi åkte upp på torsdagen och det regnade konstant hela torsdag och fredag och det kom inte så lite regn heller! Tur var så upphörde regnet så vi fick bra väder ni vi väl cyklade!
I år var det också första gången man cyklade uppför den riktiga Vasaloppsbacken i starten, en brant monsterbacke på 2 km. Den tog jag väldigt lugnt och fint mig igenom för att inte ta slut på mig själv, lätt hänt i början när man känner sig stark. Kändes bra största delen av turen, kände mig stark och fräsch men så dippade jag lite i slutet och kände att jag fick kämpa mer för att trampa på. En konst i sig att hålla hjärnan i schack utan att tänka negativa tankar. Det är nog faktiskt det svåraste, det mentala. Benen liksom går av sig självt.
Målet var att hålla en jämn och bra fart så att det inte skulle bli några dumheter på vägen och det lyckades jag med att göra. Trots att det var blött och tungtrampat. I slutet ökade vi på tempot, riktigt go sträcka!
Jag är sjukt stolt att jag tog mig igenom detta, första gången jag cyklade Vasan och första gången jag cyklade så långt. Skall också nämna att detta med långdistans är inget jag tycker är särskilt kul, men en jäkla go känsla när man tagit sig i mål! Sjukt kul med alla människor, all pepp längs spåren när man körde och upplevelsen i sig. WOW!
Nu har jag gjort detta, frågan är ifall jag kommer att göra det igen för att slå min egna tid?
