Månadens intervju med Ingrid Kjellström, vem Ingrid? En tjej som gärna utmanar sig själv på längre distanser och tog sig till gravel VM. Ingrid kör inte en disciplin. Hon kör nästan allt. Hur hamnade hon där, och vad är det som driver henne vidare?
– Skryt lite om dig själv, vem är Ingrid?
Jag är tvåbarnsmamma, heltidsarbetande ingenjör och elitcyklist som älskar att utmana mig själv över flera discipliner. Kanske är jag en av dem som provat på flest tävlingsbanor i Sverige? Under ungefär tio år på elitnivå har jag samlat pallplatser i XCO, landsväg, gravel och XCM, samtidigt som jag tagit mig tillbaka till tävling efter två täta graviditeter 2021 och 2022.
Min största stolthet ligger dock i att jag inte längre definierar mitt värde utifrån resultatlistor, utan ser cyklingen som en viktig, men inte exklusiv, del av livet. I dag handlar det mer om balans: att kunna kombinera familjeliv, ett krävande jobb som jag gillar och hård träning, och känna tacksamhet över att få resa iväg på helgerna, uppleva nya miljöer, träffa likasinnade och få ett välbehövligt avbrott från vardagen.
– Vad driver dig till att köra långdistans, hur kom du på att det var din grej?
Träningsintresset väcktes först när jag var 24 år och skulle göra en Svensk Klassiker, efter många år då jag helst undvek skolgympan. Då insåg jag att jag trivs bäst när jag får ”gneta” länge – i skidspåret, på landsvägen eller på stigarna – och att uthållighet verkligen är min grej. Både fysiskt som mentalt.
Långpassen gav mig också ett socialt sammanhang jag saknat: att cykla länge i grupp, prata, skratta, kanske stanna på ett fik , gjorde att träningen blev något mycket större än bara prestation. Den kombinationen av gemenskap, naturupplevelse och fysisk utmaning är fortfarande en stark drivkraft för mig.
– Hur löser du din träning med småbarnslivet? Hur lägger du upp det?
Mina bästa life-hacks är träning med barnen i vagn och att tänka i termer av transportträning – att väva in passen i vardagslogistiken istället för att alltid skapa ”perfekta” träningsfönster. Det gör att tröskeln blir lägre, och att träning och familjeliv får flyta ihop på ett hållbart sätt.
Jag försöker också alltid zooma ut och se helheten snarare än att fastna i enskilda pass som inte blir som planerat. Varje distanspass blir inte exakt så långt eller så strukturerat som jag tänkt, men ser jag över en hel månad finns oftast den kontinuitet som betyder mest för både min form och mitt välmående. Efter 2,5 år med två barn har jag lärt mig att hela tiden justera upplägget efter familjens behov, vilket gör träningen mer varierad, kräver kreativitet (som att motivera en femåring att vilja cykla med) och gör att jag uppskattar varje pass desto mer.
– Du har kört VM i gravel, hur tog du dig dit?
Jag kvalade in till gravel-VM på Gravel Grit ’n Grind i Halmstad i augusti 2025, där lördagens etapp ingår i UCI Gravel World Series och fungerar som officiellt VM-kval och nordiskt mästerskap. I min ålderskategori W35 slutade jag tvåa, vilket gav mig platsen till VM.
Loppet i Halmstad är jag extra stolt över eftersom det fanns många tillfällen där dagen kunnat haverera – jag tappade klungan tidigt, missade en langning – men lyckades ändå samla mig, köra smart och få ihop det när det verkligen gällde. Som småbarnsförälder, där utmaningen ofta är att ens hålla sig frisk nog länge för att bygga form, känns det extra speciellt när alla bitar faller på plats just den dagen det behövs.
– Vilket lopp eller äventyr är du mest stolt över hittills?
Resultatmässigt är jag allra mest stolt över att ha gått i mål och kommit topp 10 i världens största etapplopp i mountainbike, Cape Epic i Sydafrika, tillsammans med Marika Wagner 2022. Det var mitt andra försök efter att ha tvingats åka hem innan start på grund av covid 2020, och dessutom bara ett år efter mitt första barn.
Under de sista dagarna var jag också magsjuk, vilket gjorde loppet ännu mer mentalt krävande. Den gången lyckades jag verkligen krama ur allt ur kroppen, och lagkänslan – att vi gjorde detta tillsammans – betydde enormt mycket för att ta oss hela vägen till mållinjen.
– Vad är ditt mål för 2026?
Mitt mål för 2026 är att hitta tillbaka till mountainbikecyklingen efter en säsong med fokus på gravel. MTB är för mig den ultimata formen av mindfulness: du måste vara helt närvarande i varje ögonblick, och tekniken är som ett språk som måste underhållas för att flytet ska finnas kvar.
Jag vill också cykla mer tillsammans med andra, eftersom det är det bästa sättet att utveckla nya färdigheter, utmana sina gränser och samtidigt ha roligt. Eventuellt siktar jag på att kvala och köra VM i XCM (masters), men där krävs att många pusselbitar faller på plats, både formmässigt och logistiskt – så just nu är det ett inspirerande, men ödmjukt, ”fingers crossed”-mål.
0 kommentarer