– Berätta lite om dig själv, skryt lite, vem är du?
Jag är en person som genom livet har hållit på väldigt intensivt och mycket med några sporter jag fastat för. Jag höll på med hästar i många år som barn/ungdom och ville väldigt gärna tävla men fick aldrig till det, utan utvecklades till en ”god förlorare” i tävlingssammanhang och bestämde mig för att tävling tog udden av det roliga i en sport, och bestämde mig för att det var färdig tävlat i livet.
När jag efter studenten skulle göra ”en skidlärarsäsong” kärade jag helt ner mig i utförsåkning, framförallt slopestyle och friåkning. Ganska snabbt dök en tävlings möjlighet upp i puckelpist på skidlärar-SM. Jag som aldrig skulle tävla mer omvärderade mina tankar till ”okej – jag tävlar om det känns kul. Känns det inte kul får jag dra mig ur, när som helst”. Det var ett löfte till mig själv. Resten är historia med (om jag nu skulle skryta) SM medaljer och världscupsstarter i slopestyle/big air. NM guld i friåkning och flertalet pallplatser på Freeride World Qualifier, SM medaljer och VM silver i båtracingklassen P750 och på senare år SM medaljer och världscupsstarter i mountainbike Enduro.
– Hur kommer det sig att du började med just enduro?
Vänner. Jag hade några skidåkande vänner som började cykla enduro/downhill långt före mig. De kände mig och visste att jag skulle tycka det var kul men jag som då var helt fokuserad på skidåkningen var ganska svårflirtad. Och jag provade faktiskt cykla liftburet några gånger utan att fastna, jag tyckte det var kul men nästan mer läskigt. Tills jag kanske 4e gången följde med för en cykel helg i Järvsö och började få någon typ av självförtroende på cykeln, sen dess har jag varit fast!
Tävlingsgrenen Enduro för att det jag fick höra att det är en avslappnad gren där man får hänga med härliga människor mellan att man kör järnet på en kul utförs sträcka. Jag provade och det är precis så det är! Okej, alla utförs sträckor är ju inte kul men.
– Under 2023 körde du WorldCup Enduro i Leogang och fick en 20:e placering, berätta mer om tävlingen och känslan.
Ja, den tävlingen, känslan och resultatet sticker faktiskt ut lite från mina andra världscupstarter. Jag vet inte exakt vad det var men dels tror jag att just några av de tävlings sträckorna som var lite mer ”bike parkiga” passade mig. Samt att jag fick en bra start på första och andra sträckan som gjorde att jag fick en speciell känsla, typ ”men vad händer, det här går ju bra, köööör”. Som gjorde att jag boostade mig själv hela dagen tankemässigt. På många världscuper har jag inte känt att jag fått till det i början och fått lite mer känsla av att jag ligger efter och jagar.
Känslan jag hade i Leogang stämde lite med överens med känslan jag brukar ha på Svenska endurotävlingar. Med facit i hand kanske det var lite snabbt att köra mina första världscuper min andra tävlingssäsong på cykel som också var mitt 3e år med något annat än än damcykel. Men jag fick chansen och jag tog den – det är jag ändå stolt över.
– Hur ser din plan ut för säsongen 2024? Vilka tävlingar har du inplanerade?
Löftet till mig själv att det ska vara kul om jag ska tävla har jag fortfarande. Så i år beslutade jag mig för att fakstisk inte fokusera på tävlingar för att leva ett lite friare liv utan att vara fast i ett träningsschema. Även om jag har njutit massor av det och gillar rutiner och att bli bättre insåg jag hur mycket mer tid det skulle krävas av mig för att kunna toppa kunna slå mig in på världseliten och toppa dendär 20onde platsen. Och det är tid som inte finns mellan ett heltidsjobb och sambo liv utan att göra mer avkall som jag inte är beredd att göra. Hur kul skulle det bli lixom?
Jag vill hinna med att cykla med mina vänner, träna no-handers om jag vill det, och ha tid att hålla i en clinic om jag vill det. Och det visade sig att utan tävlings press så cyklar jag rätt mycket ändå. Så i helgen körde jag Swe Cup Enduro härhemma i Östersund, det gick över förväntan och var hur kul som helst! Utöver det får vi se vad det blir och vad som lockar.
